Praktiskt taget alla har hört talas om ”den lilla svarta”, och många har nog detta plagg i garderoben också. Här tänkte vi titta lite närmare på denna och hur den kom att bli så känd.
Den lilla svarta, för den som inte är bekant med plagget, är en enkel svart klänning, ofta ganska kort, utan någon riktig utsmyckning eller mönstring alls. Många har skapat sin egna variant av detta plagg genom tiderna, så det finns i flera snitt, men i grund och botten är det ett väldigt stilrent och enkelt plagg.
Historien om denna klänning går ända tillbaka till 1920-talet och skapelsen tilldelas Coco Chanel och Jean Patou. Det publicerades en bild av denna klänning i Amercian Vogue år 1926 och gick då ned till vaden. Vogue kallade den för ”Chanels’s Ford”, vilket var en referens till Fords Model T och hur det var något som alla kunde använda, oavsett social klass. Vogue menade även att det skulle bli en sorts uniform för kvinnor av alla smak.
Den lilla svarta tillsammans med andra designer från Chanel hjälpte faktiskt till att disassociera svart som en färg för sorg och något man bar mer eller mindre vid begravningar. Istället började svart bli förknippad med rikedom, högsocieteten och modemedvetna. Faktumet att den lilla svarta kom ut som ett prisvärd, men ändå elegant, plagg strax innan den stora depressionen, var också en anledning till att den slog igenom så stort.
En annan sak som hjälpe populariteten av denna klänning att bestå var utvecklingen av färgfilm. Inte för att de på något sätt ville föra trenden framåt utan av rent tekniska skäl. Färgprocessen kunde lätt förvrida färgerna, men svart gick alldeles utmärkt att färglägga. Och när dåtidens Hollywoodstjärnor också bar plagget alla hade råd att använda var resultatet ganska enkelt att vänta sig.
Under 1950-talets sexuella konservatism blev den lilla svarta en symbol för farliga kvinnor och Hollywoods femme fatales bar ofta svarta klänningar som kontrast mot de mer konservativt klädda husfruarna och mer sympatiska stjärnorna.
1960-talet såg sedan den lilla svarta gå mot två extremer samtidigt. Ungdomskulturen ledde till miniskirt-varianter av den lilla svarta medan många andra kvinnor strävade efter Audrey Hepburns version från Breakfast at Tiffany’s.
Medan klänningen inte hade så stort utrymme under 1970-talet kom den igen på 1980-talet i nya designer. Det var bland annat då vi började få volanger på den lilla svarta. Vidare till 1990-talet såg man nya sätt att kombinera den lilla svarta med andra stilar. Grungestilen såg bland annat klänningen bäras tillsammans med antingen sandaler eller militärkängor.
Idag anses den lilla svarta vara ett basplagg i alla kvinnors garderob och kan bäras som den är eller accessoreras med allt möjligt.